Nu kör vi!

En gammal voffe!

Ja Elliot har faktist blivit en gammal voffe. 6 år är ju inte jättemycket men småkrämpor och en massa gråa hårstrån gör att det känns så. På senare tid har jag märkt att han haltat lite av och till och idag gjorde vi en liten koll på jobbet. Veterinären kände början till artroser i tårna, han var stel och lite öm i båda armbågarna och är allmänt stel i hela frampartiet. Så nu höjer vi kortisondosen, tillsätter glukosamin och så ska han få sitta på vibbplattan på jobbet för att mjuka upp sig litegrann. Att höja kortisondosen kan ju också vara bra för den torra nosen och utslagen på ryggen. Vi får se vad resultatet blir om några veckor.

Morronmys i saccon!

1 vecka kvar...

sen börjar det igen. Jobb, jobb och jobb...blää. Tycker nog att det har varit ganska gött att vara hemma detta ett och ett halvt år och kan tänka mig nått år till! Nää, jag får nog börja komma igång ändå. Om inte annat så får man det ju lite bättre på kontot i slutet av månaden och det är ju positivt.

Dagiset har funkat bra, hon ville inte äta i början och var ledsen om vartannat men det har blivit bättre för varje dag och nu äter hon och har fått en favoritfröken som hon gillar att vara hos så detta ska nog gå vägen. Förhoppningsvis kommer hon inte få så långa dagar på dagis när vi jobbar.

Idag är det äntligen måndag! Då är det dags för ridning igen. Förra veckan hade jag Astra, min favvo, och vi fick prova på hoppning. Åh vad kul det var. Det var så där lite lagom läskigt och gick lite lagom fort. Nu hoppas jag att vi får fortsätta med hoppning ikväll. Wohoo!

Då har vi börjat!

På dagis. Eller förskola heter det ju. Vi har varit där i två dagar och det har gått jättebra. Vera har varit med och lekt både inne och ute, ätit mat och fikat och sovit i sin vagn. Allt har funkat precis som hemma och det känns bra. På fredag kommer den stora utmaningen, (mest för mig kanske) då ska jag lämna henne där på morgonen och hämta henne klockan 14.00. Usch det blir jobbigt. Jag tror nog att det kommer gå ganska bra även om det är klart att hon kommer gråta. Det som känns mest jobbigt är att jag kommer sitta hemma och tänka på hur det går och att de inte ska se henne om hon gör något dumt eller farligt. Jag får se till att hitta på saker att göra hela tiden. Shoppa kanske!

Framsteg

På självaste födelsedagen tog Verisen sina första steg på egen hand! Nu övar hon gladeligen på detta så fort hon får chansen att gå emellan mig och Jens på golvet. Dutti!

Vera 1 år

Idag har vi haft kalas för Verisen och för pappa Jens!